— DO — Magnus varseblef trenne ryttare uti en hålväg. — Summa sex, tänkte han; ännu är det ingen fara. Emellertid framtog han sina pistoler och försäkrade sig om att de voro riktigt laddade. Nästan omedelbart derefter upptäckte Rudiger på andra sidan om vägen, uti den glesa småskogen, ytterligare tre ryttare, hvilkas hufvuden och axlar syntes mellan trädtopparne. — Nio, sade han, i det han gjorde Magnus uppmärksam på dem. Den sistnämndes spejande blick sökte genomtränga dunklet mellan de väldiga björkarne till höger om dem, och han urskilde snart tre skuggor som sakta rörde sig bakom löfverket. — Hum! nu ha vi dussinet fullt, tänkte han. Han drog äfven värjan ur slidan och höll den blottad i handen. Rudiger vidtog samma försigtighetsmått. Carquefou, Bom gaf akt på allt hvad de gjorde, följde samvetsgrannt deras exempel, hvarefter han lutade sig intill Magnus öra och hviskade: — Hvarför? Magnus sträckte ut handen och pekade åt alla fyra väderstrecken. — Oj, oj! utbrast Carquefou. — Se, huru de närma sig oss, anmärkte Rudiger. Magnus gade ingenting; men medan han