Dagens Nyheter – 11 november 1871, sida 1

betänkande att högt inför mina soldater uttala, huru mycket jag har er att tacka för. — Nåväl, sire, jag bad er om femhundra ryttare den dag då det gällde att underlätta en seger; tillåter ni mig nu bland ert folk utvälja hundra frivillige, som samtycka till att följa mig hvart jag vill föra dem? — Om ni ställer er i spetsen för dem, fruktar jag att de gå så långt bort att de aldrig merå kunna komma tillbaka. — Det är väl möjligt... Jag behöfver soldater, som icke vika för något. — Jaså, det är då fråga om något svårt och farligt företag? — BSå svårt, att det skulle synas omöjligt att utföra för en och hvar, hvilkens lefnads lycka icke vore beroende deraf. — Förklara er! — En trogen tjenare har räddat mig ur de kejserliges våld. Skulle jag göra mindre för fröken de Souvigny än Magnus gjort för mig? Hon befinner sig jemte sin kusin, fröken de Pardaillan, i fångenskap; och bådas belägenhet är i högsta grad vådlig. Markis de Pardaillan gråter, och mitt hjerta blöder. Herr de Chaufontaine och jag ha svurit att befria dem. — Det är således till Prag, midt i hjerta af fiendens land, ni ämnar föra de hundra soldaterna? il — Ja, ers majestät; hedern ålägger mig det.