Dagens Nyheter – 9 november 1871, sida 2

Baroneseans och Wallensteins blickar möttes; hon smålog, han vände sig om. — Två unga damer, fröken de Souvigny och fröken de Pardaillan, blefvo tagna tillfånga af de kejserliga trupperna i Magdeburg, fortfor herr de la Guverche. Jag har i uppdrag att, ifall det behöfves, underhandla om deras utlösande. ; — Grefvo Tilly är död, och förhållandena ha sedan hans tid betydligt förändrat sig, svarade Wallenstein i högdragen ton. Vi ha nu, Gud vare lof, mera guld än vi behöfva för oss sjelfva och vår arm6. — Om ni icke vill mottaga någon lösepenning, herr hertig, så hoppas jag ni tillåter att dessa två damer, likasom de andra krigsfängarne, få utbytas mot... — Ah! inföll Wallenstein, ha ni kanske, utan vår vetskap, några förnäma tyska damer eller prinsessor bland fångarne i svenska lägret? Säg mig deras namn, och sedan få vi se, hvad som kan göras. — Hvad hör jag? utbrast Renaud, hvilkens blod började koka. Tror man här, att vi föra krig mot qvisnor? Wallenstein rynkade ögonbrynen, men baronessan Igomer framträdde nu plötsligt och sade: — Dessa herrar veta kanske icke att fröken de Souvigny och fröken de Pardaillan, tack vare en from franciskanermunks bemödanden, redan börjat öppna sina hjertan för