vår tros heliga sanningar. Att åter sända dem till de personer, gom framkallat och underhållit kätteriets villfarelser hos dem, skulle vara att döma dem till evig pina, och något så ohyggligt bör man väl ej taga på sitt samvete. Politiken och slögtskapsförbiudelserna måste vika för religionen. — Fröken de BSouvigny katolik! utbrast Armand Louis. — Fröken de Pardaillan katolik! tillade herr do Chaufootaine. Han ämnade förklara att han visst icke hade någonting emot denna förändring i hennes religiösa tänkesätt, emedan han sjelf var en from och god katolik, då i detsamma stora dörren uppslogs och tvänne officerare, för hvilka alla grupper veko åt sidan, inträdde i salen. — Och tet mest öfvertygande beviset på deras omvändelse är att fröken de BSouvigny har skänkt baron Johan v. Werth och fröken de Pardaillan grefve Pappenheim sin hand, sade hertigen af Friedland. Armand Louis och Renaud blefvoi en hast likbleka. Johan v. Werth och stormarskalken stodo nu midt framför dem. Fröken de Souvignys rosett satt knuten om baronens värjfäste. — Hvad är det jag hör om er? utropade herr de la Guerche, i det han vände sig till grefve Pappenheim. — Jag kan icke erinra mig, att jag gifvit