Dagens Nyheter – 9 november 1871, sida 1

herr de la Guerche något löfte rörande fröken de Pardaillan, svarade stormarskalken. Man har, förmödar jag, hvarken i Prag eller i Wien förglömt, att hon, i sin egenskap af grefvinna von Mummelsberg, är hans majestät kejsarens af Tyskland lagliga undersåte, och om det under sådant förhållande behagar kejsar Ferdinand att skänka mig hennes :hand, så behagar det också mig att mottaga den. — Se, nu känner jag igen mannen från Grande-Fortelle, sade herr de la Guerche. Grefve Pappenheims ansigte skiftade färg, ach det blodröda korset aftecknade sig på hans panna; men upplyftande hufvudet, svarade han med stolthet: — Den man, ni talar om, träffade ni i Magdeburg. — Ah, förrädare! ropade Renaud. Grefve Pappenheim mätte honom med blicken och sade derefter: — Detta ord skall kosta en at oss lifvet. — Nåväl, hvarför dröjer ni med att fordra upprättelse af mig? Ni har ju också en värja vid sidan, och våra vägar ha redan alltför ofta korsat hvarandra. Om ni hatar mig lika mycket som jag föraktar er, så torde ni brinna af begär att få denna strid afgjord. Kom då! — Gå; jag följer er. Grefve Pappenheim hade redan tagit ett par steg mot dörren, då Wallenstein ropade: — Och jag förbjuder er att gå. Hvem befaller här, hvem är kejsarens representant?