Dagens Nyheter – 8 november 1871, sida 2

Armand Louis och Renaud ville emellertid icke resa, förrän de först fått tala med horr de Pardaillan om saken. — Ni har tillåtit oss att göra hvad vi förmå för era två barns räddning, sade herr de la Guerche till den gamle markisen. Gud har redan en gång gifvit dem i våra händer, men kort derefter tagit dem ifrån oss igen. Nu få vi ingen ro, förrän vi åter funnit dem och lyckats föra dem tillbaka till deras far. Herr de Pardaillan omfamnade de två unga männen. — Om jag icko hado er, utropade han, skullo hoppet för längesedan ha slocknat i mitt hjerta. — Hertigen af Friedland är i Nirnberg, och vi begifva oss dit. — Men om min dotter och Adrienne icke äro der? Om han ej går in på att utlemna dem? — Sedan diplomatien visat sig ingenting kunna uträtta, skola vi ropa: lefve svärdet! svarade Renaud. Några tårar visade sig på markisens fårade kinder. — Ack, sade han; svärdet har förrådt mig, likasom det, tyvärr, har förrådt er båda! — Gud ser oss från sin himmel och dömer öfvor oss. Haf blott godt hopp! yttrade Renaud. Jag svär heligt att, så länge ett hjerta klappar i mitt bröst, så länge jag i min hand kan hålla en värja, skall jag cj