Dagens Nyheter – 8 november 1871, sida 2

FTSE Sr ears Aro arbetsinställningar nyttiga för arbetaren eller icke? Denna fråga, för närvarande ofta framställd, mycket diskuterad, men ännu icke uttömd, utgjorde föremål för Göteborgs arbetareförenings behandling i söndags. Det kan ej väcka annat än synnerlig tillfredsställelse att se, hurusom våra tänkande arbetare mer och mer sjelfva på den lugna öfverläggningens väg ingripa för att bereda en sund och naturlig lösning af det stora problem, som nu tilldrager sig allmän uppmärksamhet i Europa och tränger fram i förgrunden på samhällsarbetets stora skådeplats. Saken kan ej annat än vinna härpå. Missnöjet är på halfva vägen till utjemnande, då det lugnt uttalas i ord: är det oberättigadt, kan det då derom öfverbevisas; är det berättigadt, skall det påaktas. Flera företeelser från senaste dagarne vittna härom, Det vore dock önskligt att arbetsgifvarne, hvilka af det egna intresset åläggas ett närmare deltagande i deras arbetares förhållanden, mer allmänt begagnade tillfället att på diskussionens område möta arbetarne och lemna alla de upplysningar, de från sin ståndpunkt kunna gifva till utredning af det spöremål, som nu på så många håll äfven i vårt land väckt rörelse och oro bland den talrika arbotarebefolkningen. Ett personligt godt förhållande mellan arbetsgifvare och arbetstagare skulle blifva den icke minsta vinsten af ett sådant förfarande. Funnes ett sådant godt förhållande förut, skulle det derigenom ytterligare stärkas och befästas. — Men vi öfvergå till meddelandet af Göteborgs-Postens redogörelse för ofvannämda möte. Sedan en talaro anmärkt att våra kapitalister sakna företagsamhet, instämde en äldre talare deri, yttrande: Så länge företagsamhet saknas hos dem, som ega kapitaler och tillfällen till bildning, skall det äfven saknas näring för arbetaren och hans ställning förblifva alltför tryckt. Iluarudant skall väl den arbetares hem bli, hvilken får lemna det kl. 5 på morgonen och ofta ej äterse det förr än kl. 8 på aftonen Han lär icke att känna de sina, knappast sin hustru och ännu mindre sina barn, hvilka få uppväxa utan den i erfarenheten mognade fadrens tillsyn, fastän han borde vara i stånd att pä dem utöfva det inflytande i det goda, som skulle genomtriänga och förädla deras lif. Och så har han kanske för sig och denna sin familj af hustru samt 4 å 5 barn endast 1 rdr 50 öre eller möjligen 2 rdr om dagen att lefva på. Han kommer hem; det ena barnet begär ett, det andra det, och alla begära de föda. Ar hans karakter fast, så tröstar han sin hustru och hängifver sig åt Gud samt sliter så länge han kan. Är han deremot svag, så väljer han tyvärr hellre att gå på krogen och släcka sin sorg. Och hvart det då bär, det vet lite hvar, Man må trösta sig, om icke äfven hustrun släcker sorgen i flaskan och barnen sålunda bli i förtid förderfvade. Tal. ville efter denna enkla, men gripande skildring uppmana hvarje arbetare att bli ordentlig. Må vi alla spara och alläigga så mycket, att vi kunna lefva dorni ett år och uppträda med kraft. Vi vända oss dä bofsamt och öppet till arbetsgifvarne med begiran om en bättre ställning. Vill man icke gå oss tilk mötes, välan, då upphöra vi alla med vårt arbete. V.r stad, hvars lifspulsslag utgöras af arbotet, skall då stä der som en förbränd stad. Men ingen våldsamhet. Bemöter arbetsgifvaren oss välvilligt, nedsätter han arbetstiden skäligt och framförallt icke låter den moraliskt dålige arbetaren stå jomnhögt med den redligt sträfsamme, då skall det nog gå bra. . . En derefter följande talare gillade i allt detta. Vi skola, sade han, inte göra någon strike, men likväl göra vissa strock i räkningen. Låtom oss besluta att ej gå på krogarne, utan använda de penningar vi annars lägga ned der, på bildandet af understödskassor, med hvilka vi sedan kunna stå på en säkrare botten. Utan kapitaler blir ingen respekterad. Nåväl, vi skaffa oss på detta sätt capitaler. Vi låta de rika sjelfva betala sina skatter och tvinga sålunda utskänkningsbolaget att stänga sina lokaler, då kunna vi ätven få goda hyresrum för billigare prisor. Vi börja i qväll: Häri ligger ingenting oädelt, ingenting hotande, men det är likväl en revolution. Låt oss köra till: Och när vi väl fått dessa kassor, då skall man nog låta oss tala med sig! (Bravorop.) Nästan alla talaro klagade öfver, att det finnes så föga tillfällen för arbetarneatt på lediga stunder komma tillsamman eller på annat sätt odla sitt sinne. : Slutligen enades man om följande resolution på den uppställda frågan: . Striken kan anses berättigad, der arbetaren oaktadt flit och omtanke ej förmår skapa sig en oberoende ställning, Den bör likväl alltid utföras på ett humant sätt och under intet vilkor våldsamt eller försåtligt. Dock vädjar man till arbetsgifvarne, att arbetstiden måtto såväl vid fabrikerna som inom yrkena ställas så, att arbetarne må kunna ha tid öfrig för själens odling, ty detta är ett oufvisligt vilkor för att deras lif ej må bli så glädjefattigt och tomt, som det hittills varit. För ernående af detta mål, böra arbetarne sjelfva, derigenom att de afhälla sig från besök på krogarne, samla annars der uppoffrade medel uti en fomensam fond för att förvärfva sig ett fast stöd mot arbetsgifvarne, der sådant är af nöden.