Dagens Nyheter – 7 november 1871, sida 2

Slottet Drachenfeld. Slottet Drachenfeld, dit ödet hade fört Diana och Adrienne, liknade på en gång en fästning och ett kloster. Man såg der galerier och balsalonger såsom i ett palats, vallar, torn och skottgluggar såsom på en fästning, kapell och celler, såsom i ett kloster. När man promenerade i slottsparken eller i rummen, mötte man än soldater med gevär eller lansar, än pager, klädda i siden och sammet, än unga flickor, som sjöngo ackompagnerande sig på guitarr, än munkar, som smögo omkring i grå kåpor. Å Innan en månad gått till ända, voro de två kusinerna vanda vid lefnadssättet på Drachenfeld. Aftnarne användes till dans och andra förlustelser af hvarjehanda slag, som baronessan Igomer hittade på, dervid ådagaläggande mycken uppfinningsrikhet; om morgnarne sysselsatte man sig med religionsöfningar; var det vackert väder på eftermiddagarne, for man ut och rodde på den lilla spegelblanka, sjön, eller också spatserade man i parkens lummiga allger. Ibland roade man gig äfven med jagt i skogarne. Det märktes icke alls, att den oströstliga Thekla saknade Wallenstein. En tjock franciskanermunk med feta händer, isterhaka, stor, trind mage och högröda kinder, hade i uppdrag att ur fröken de Sou