Dagens Nyheter – 7 november 1871, sida 1

min aflägsna fristad, der jag ämnar lefva allena, tänkande endast på er. Jag hoppas, att omvändelsens timme snart skall slå för mina skyddslingar. Wallenstein förmådde icke motstå denna förtrollände stämma, och samma dag då Tillys besegrare erfor att han nu skulle få kämpe mot en man, som dittills aldrig blifvit öfver. vunnen, inträdde en page till Adrienne och Diana samt förkunnade att en vagn väntade dem på borggården. De följde honom; utar att göra någon invändning, och en fjerdedel; timme sednare rullade åkdonet ut ur staden Genom vagnsförstren sågo de unga flickorna, att ekipaget omgafs af ett halft tjog ryvtare, väpnade intill tänderna. Fru Igomer syntes icke till under hela Tesan. i Två dagar efter affärden från Wallensteins palats anlände de till ett ofantligt stort slott, som var beläget på spetsen af ett berg. — Kunna vi få veta, hvar vi äro? frågade Adrienne, i det hon med : blicken mätte de höga murar, som !omgåfvo dem. oo Ni äro hos mig, på slottet Drachenfeld, svarade baronessan Igomer, hvilken nu visade sig på slottstrappan, och jag är mycket lycklig öfver att få mottaga så kära gäster. — Lyckan är då uteslutande på er sida, min fru, yttrade fröken de Pardaillan.