Dagens Nyheter – 6 november 1871, sida 2

tigade sig fröken de Pardaillan armbandet, och kastande det långt bort ifrån sig, utbrast hon:— Jag mottager ingenting af er och ingenting af honom! — Godt, mumlade baronessan, som bleknade, trots sin stora förmåga att beherrska sig, samt glömde att gråta. — Att ni af mig ingenting vill mottaga, svarade kon, efter att ha besinnat sig ett ögonblick, deri måste jag väl finna mig, ehuru det naturligtvis smärtar mig djupt; men om några dagar skall grefve Pappenheim åter vara i Prag, och vi få då se, om grefvinnan af Mummelsberg törs vägra att mottaga den vigselrirg, som han kommer att erbjuda henne inför ultaret. Detta var som ett åskslag för Diana. — En vigselring? ... Af grefve Pappenheim? stammade hoa med ångestfull stämma. — Vi vänta blott på en kurir, som skall medföra kejsarens, er herres, samtycke; så snart han anländt, är det meningen art ceremonien skall ega rum. En påflig legat, som blifvit sänd till Tyskland, för att bekämpa kätteriet och befästa den katolska tron i deras bjertan, hos hvilka tvifvel uppstått, inträdde i detta ögonblick i salongen. Det var en kyrkofurste, som åtnjöt ett högt anseende för sin fromhet och ädla karakter. Plötsligt störtade fröken de Pardaillan genom den henne omgifvande mäng