Dagens Nyheter – 6 november 1871, sida 2

640 — stein höll hennes hand mellan sina, och syntes försjunken i djupt begrundande. Hertigen af Friedland betraktade och beundrade henne. -— Ah! utbrast hon plötsligt, i det hon upplyftade hufvudet, jag har ibland tänkt att, om vår heliga religions ljus finge någon tid riktigt klart lysa öfver dessa qvinnors själar, så skulle de bli mindre trotsiga och lättare kunna förmås att foga sig efter sina bästa vänners. böner, — Detta kallar jag en vacker tanke. Ensamheten och tystnaden i ett kloster skulle kanske öppna dessa hjertan, hvilka kätteriets afskyvärda lärdomar synas i hög grad ha förhärdat. — Ni gillar således mitt handlingssätt, ädle hertig, om jag en dag ställer dem under tillsyn af någon from kyrkans tjenare, som kan hålla dem aflägsnade från verldslifvet? — Ja, när man med kärlek och mildhet ingenting förmår uträtta, måste man taga sin tillflykt till stränghet. .— Ni tillåter mig således att försöka allt för att föra dem på den rätta vägen? — Ja, jag öfverlemnar fröknarne de Souvigny och Pardaillan helt och hållet åt er; ni fär göra med dem hvad er bäst synes. — Mitte deras lycka en gång ersätta mig för allt obehag och alla sorger, de vållat mig! ;utropade baronessan salvelsefullt. Detta samtal var afgörande för de två fån