oo VR Stormarskalken förmådde icke tala till punktBlodet steg honom åt hufvudet. — Hvarför uppträder ni inte som fröken de Pardaillans page och ledsagar henne direkte till er lycklige rival? Ni darrar! Månne det ädla Pappenheimska blodet ändtligen börjar sjuda i era ådror? Slumpen har fört en högättad flicka i ert våld; låt henne icke vidare undkomma er! Och ni gör derigenom en god gerning. Kom ihåg, att grefvinnan af Mummelsberg, som gaf frökan de Pardaillan lifvet, varkatolik; ni skall återföra den unga damen till det altare, som hon hittills smädat. Det gäller att förskaffa er sjelf en förmögenhet och himmelen en själ, som annars blefve förtappad. — Ah, jag ger med mig! utropade grefve Pappenheim. — Således få fröken de Souvigny och fröken de Pardszillan följa mig till Prag? — Till Prag, till Wien, hvart ni behagar! — Ni vet, hurudan hertigen af Friedland är; han glömmer aldrig ett vänskapsbevis. Jag skall säga honom, att hans önskan varit en lag för er, och kanske skall ni en dag se honom åter i spetsen för de kejserliga armåerna. — I afton reser jag till Sachsen, under det att ni far tillbaka till Böhmen. Skall jag omnämna för de två kusinerna, att ni är här? — Nej, säg blott, att ni icke kan följa dem längre, och öfverlemna det öfriga åt mig