Chicagos brand. (Utdrag af ett bref från hr August Petersohn.) Newyork den 18 okt. Den sorgliga underrättelsen om Chicagos brand har tillförene blifvit edra värda läsare i största hastighet meddelad. Från min i mitt sednaste bref tillimnade resa till skådeplatsen för detta förskräckliga drama har jag i dag hit återkommit, glad och lycklig att ej behöfva fortfarande vistas bland de många tusenden som der lida brist på nästan det nödvändiga. Straxt före eldens utbrett har en ovanligt stark sydostlig vind uppkommit och med den likasom kastades eldflammorna från hus till hus och antände allt brännbart. Denna del af staden bestod förnämligast af trähus, uppförda af plank och bräder samt utgjordes till stor del af snickareverkstäder och möbelfabriker. Ingen gata var bred nog att kunna hejda eldens framfart; ej heller hjelpte det att, som skedde, nedrifva hela qvarter. Brandmanskapet såväl som alla som voro dugliga till arbete arbetade med en ifver och ihärdighet som endast visar sig i farans stund, men förgäfves; elden fortsatte med ostörd hastighet sitt lopp emot Chicago-floden. Häruppfylldes alla af hoppet om eldens underkufvande, men tyvärr, från skepp till skepp, från mast till mastledde elden sig till affärsdelen af staden och förstörde, innan den kunde underkufvas, mera än hälften af stadens areal och öfver tre fjerdedelar af dess värde. Förlusten är nu uppskattad till tvåhundra millioner dollar eller omkring sexhundra millioner riksdaler och arealinnehållet af den uppbrända delen uppgår till omkring två tusen tunland. — För närvarande funnos i Chicago omkring etthundratusen personer i behof af understöd. 60,000,000 fot af bräder och plank ha blifvit uppbrända; dock finnas ännu qvar omkring 24 millioner fot. Tisdagsmorgonens sol uppgick öfver en för skräcklig scen och vid min ankomst dit syntes här och der bland ruinerna, der dessa hade tillräckligt svalnat, menniskorna vandra fram och åter, sökande efter förlorade saker eller kanske, äanu värre, någon nära anförvandt eller kär vän. På flera ställen hade mindre eldar blifvit uppgjorda och omkring dem voro halfklädda personer sysselsatta att koka eller steka något till sitt uppehälle. Här och der gaf mången luft åt högljudd klagan, men öfverhufvud taget syntes den föresatsen vara fattad att ej gifva vika eller duka under. Qvinnorna visade sig till och med mera modiga och lugna än männen. Barnen, icke fattande