Dagens Nyheter – 4 november 1871, sida 1

gierade klasserna och byråkratien!) öfver sig. Men icke är det förbittringens och modlöshetens ande som uträttar storverken i det politiska lifvet. Det faktum, som föreligger i de fattade besluten, måste man med eller mot sin vilja taga emot. Det hjelper icke att den ena sidan behandlar den andras åskådningssätt med det förakt som egnas fåkunnigheten och egennyttan, hvilket från andra sidan på enahanda sätt besvaras med icke mycket mindre hänsynslösa beskyllningar). Men när tvänne partier sålunda i cn fråga af denna art beskylla hvarandra i massa för egennytta och orättrådighet, måste å hvardera sidan motsatta rättsåskådningar Vara gällande. Hr Forssell är en försvarare af grundskatterna såsom en i många hänseenden förträfflig beskattningsform, men medgifver att det är ett ohållbart påstående att de skulle vara en intecknad fordrant i allmogens egendom. Formelt har bonden rätt deri att de äro skatter såsom andra skatter, men icke ränta, men äfven såsom skatter äro de icke ur ekonomisk synpunkt orättvisa. Vi lemna den vidlyftiga afhandlingen härom åsido för närvarande; det skall under de närmaste åren, då denza sak kommer att stå på den offentliga föredragningslistan, blifva rikt tillfälle att bemöta hr Forssells argumentation. Men fastän förf. håller på grundskatterna och anser att de icke få betraktas och behandlas såsom andra skatter — det har sannerligen fordrats mycken konst för att deducera detta! — visar han sig kunna sätta sig in i grundskattegifvarnes tankegång och på samma gång han framställer denna ger han en klar föreställning om beskaffenheten af den begynnande revolutionen, som, efter vår åsigt, de privilegierade klasserna och byråkratien skullo handla klokt och rätt uti att förekomma genom eftergifter innan det blir för sent för dem att vinna så mycket som motsvarande klasser vunnit i Österrike, Preussen och Danmark, när grundskatterna der jemnades eller aflöstes. Men en redogörelse för hr Forssells ifrågavarande framställning och för de konklusioner han af den drager måste vi uppskjuta till nästa nummer. ) Vi måste anmärka att de förtryckte varit bra mycket höfligare och skoningsfullare, än de som velat upprätthälla orättvi isan D. N