Dagens Nyheter – 4 november 1871, sida 1

-— VU er — Tror ni att kejsar Ferdinand skulle ett enda ögonblick tveka att gifva hennes hand åt en man, som tjenar honom så troget som ni? Det är visserligen sannt, att herr de Chaufontaine älskar henre, men . . . Ni känner ju herr de Chaufontaine? Jag vill minnas, att ni sammanträffat med honom en gång på Grande Fortelle. Grefve Pappenheim bet sig i läppen. — Har han icke trotsat er? återtog baronessan Igomer. Har han icke tillskyndat er det första, det enda nederlag ni lidit? Jag har låtit mig berättas att, då ni ännu tänkte på fröken de Souvigny, hände det en gång i en köping nära Mecheln, att herr de Chaufontaine dödade en man som var i er tjenst, en god klinga för resten; är detta icke gannt? Ah! herr de Chaufontaine förtjenar verkligen att ni bugar er för honom... s — Min fru! utropade grefve Pappenheim, blek af vrede. Fru Igomer nedslog icke ögonen. Det röda korset visade sig nu på stormarskalkens panna, och han drog sig några steg tillbaka såsom en person den der fruktar för gin egen häftighet. — Eru baronessa, en man skulle icke ostraffad ha sagt mig detta, yttrade han; men ni är en qvinna, och jag vill glömma era ord. — Nej, glöm dem för all del inte! utbrast fru Igomer. DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 81.