Dagens Nyheter – 3 november 1871, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Fromileri, En korrespondent från hufvudstaden till en landsortstidning berättar följande: Det hände sig härom dagen i en af stadens bäst renommerade flickskolor att en elev, som fått tillåtelse att bevista en barn bal, infann sig i skolan, klädd i papiljotter. Nu må det väl medgifvas att detta icke precis är rätt passande, men anmärkningen deremot bör åtminstone icke träffa barnet, och i ingen händelse skulle man väl kunna föreställa sig att sagde papiljott2r kunde inverka på undervisningen eller göra det stackars barnet ovärdigt att i densamma deltaga. Och likväl befanns så vara förhållandet, ty då läraren, den bekants kyrkoherden X., som undervisar i religion, infann sig, så förvägrades siväl papiljotterna som flickan att bevista den heliga lektionen; Skulle man väl kunna tro sådant vara möjligt i våra dagar? — Vigsel till bäst. Tidningen The Reublican i S:t Louis berättar följande: Sistlidno torsdag inträffade 8—10 herrar oeh damer till häst framför domaren Scottes embetslokal i Sedalia och läto genom en tjenare underrätta honom om, att ett par väntade derutanför, som önskade att blifva vigde. Då Scotte kom ut, upprepade brudparet denna önskan, men bifogade att de ville qvarblifva i sadeln. Domaren gjorde inga invändnimgar, utan fullbordade vigseln på följande sätt: Hur gammal är ni? — Brudgummen: 21 år. — Bruden: 18 år. — Domaren: Vill ni taga denna qvinna till er äkta och lagliga hustru? — Brudgummen: Javisst! Vill ni kanske slå vad, att jag inte gör det? — Domaren: Vill ni taga denna man till er äkta och lagliga husbonde? — Bruden: Ja, naturligtvis! Men var inte så nyfiken! — Domaren: Så. förklarar jag er i kraft af min embetsmyndighet för gifta. Hvad Gud förenat skola menniskor icke åtskilja! — Sedan afgifterna voro erlagda, galopperade hela sällskapet. sin väg. Godt infall. Två kompanjoner, hvilka inneha en känd handelsfirma 1 Boston, om hvars stora förmögenhet många kuriösa historier äro gängse i nämda stad, hade nyligen derstädes låtit bygga en präktig ångbåt, utrustad på det dyrbaraste och inredd med all möjlig komfort. En af kompanjonerna mötte för en tid sedan en skolkamrat till dem begge, en hederlig man, som arbetat sin dag fram på det sträfsammaste sätt för sitt dagliga uppehälle. Kompanjonen bad denne senare att följa honom ned till varfvet för att bese firmans pya ångbåt. Mannen följde villigt med. Begge njöto synbart vid anblicken af de väldiga maskinerna och den eleganta iorddningen. Komne ned i aktersalongen, observerade skolkamraten genast, att den ena kompanjonens porträtt hängde på ena och den andres på den andra sidan. Något förundrad häröfver, frågade den främmande: Nå, hvar är den tredje, som skall hänga i midten? Hvilken tredje ? invände köpmannen förundrad. Frälsaren, vet jag! svarade skolkamraten.