Dagens Nyheter – 3 november 1871, sida 1

oo veg två stackars fångarne få. se mig, skola de.tro sig räddade. Ack! må det sedan lyckas mig att återföra dessa förvillade själar till vår heliga kyrkas skötel — Mon, sade Wallenstein, skall icke denna resa ha. till följd att ni alltför länge. blir borta från mig? Ni går att sammanträffa med en man, som just nu prydes af friska lagrar, och glömmer måhända mig? — Ni är hertigen af -Friedland;: en fältherre, som alltid har segrat, och som sjelfva stjernorna tagit under sitt beskydd, Wallenstein har värdigats sänka sin blick ända ned till mig, och Wallenstein tror, att jag kan låta mig bländas af någon som icke är han. Ack, hvarför är han icke. fattig, öfvergifven, olycklig, förrådd af menniskorna,. såsom han redan är det af sin: kejsare? Då först skulle han riktigt inse, huru långt min tillgifvenhet för honom går. A ; ; Djupt rörd tryckte hertigen baronessan till sitt bröst. R — Ack, tänkte hon, det var fordom Renaud som på deta sätt omfamnade migt avi FP TU 1gomer afreste:från--Prag.. Hon medföre en skrifvelse, hvarunder lästes det fruksansvärda namnet Wallenstein, och åtföljdes af en talrik eskort. .Brefvet, som var. adresseradttill grefve Tilly, innehöll att hertigen önskade få mot: taga. fröken de Souvigny och frökea de Pardaillan hos gig i Prag. Jemte fikrifvelsen