Dagens Nyheter – 2 november 1871, sida 3

heten hvilka råa kannibaler bönderna inom representationen äro. Han började läsa de här och der stympade protokollsbladen. Hvilka mustiga yttranden förekommo der icke, t. ex. mot anslag åt konungahuset! Han började afskrifva de värsta fraserna för att skicka dem till Göteborgs-Posten. Då kom en tidningsredaktör upp på besök. Under prat om hvarjehanda satt denne och bläddrade i det der häftet. — Kors — utbrast den besökande efter att ha genomlupit några sidor — inte hade jag föreställt mig, att du, min bror, skulle ha gjort dig mödan att samla dina egna tal i bondeståndet! Man tänke sig konseljnarrens häpnad vid upptäckten af, att det var sina egna ord han hållit på att utgitva för Jöns Pehrssons! Härlek och hämnd. I en af Rouens tidningar lästes. den 14 dennes följande bistoria: Leonce Lacroix, hvilken länge förföljt en vedhuggares hustru och redan undergått ett års fängelse, emedan han hotat att döda henne om hon icke gaf vika för hans kärlek, öfverföll henne i förrgår, då hon lemnade sitt hem för att göra några uppköp hos en kryddkrämare vid Gamla torget. Vid hörnet af Fängelsegatan fattade Lacroix henne i armen, tilltalade henne häftigt och sköt henne midt i ansigtet med en revolver. Kulan gick in ge nom högre kinden, krossade en oxeltand och gick ut genom munnen utan att åstadkomma någon allvarsammare skada. Offret lyckades slita sig lös och skynda in i jen bod. Hon inneslöt sig i bodkammaren. Mördaren följde henne och riktade tvenne skott mot henne. Man kastade sig ötver hoadm, men som han egde en herkulisk styrka, skingrade han hopen och sköt sig tvåleånger genom strupen. Kulorna inträngde i halsen och gingo ut genom nacken. Han var förfärligt sårad, men hade ännu tillräcklig styrka att göra sig lös från dem som omgåfvo honom. Blödande tog han till flykten, skyndade öfver Gamla torget, Fisktorget, gatan Herbidre och ned till Havre-bron. Man förföljde honom oafbrutet; men med en pistol i hvardera handen ingaf han hvar och en, som nalkades honom, en lätt förklarlig skräck. Ankommen till bron, stannade han och tycktes tveka om hvilket parti han sulle taga. Plötsligen styrde han sina steg mot BSeinefloden och med ett jämmerrop kastade haa sig i floden, efter att ha afskurit pulsådrorna på armarne. Fo!kmassan hejdar sig, förskräckt vid åsynen af detta uppträde. Lacroix hade störtat sig i floden emellan kajen och en ångbåt. Eldaren på ångbåten, hvilken befann sig i sin hytt, hör ropet: En karl håller på att drurkna och stiger ned i en båt för att söka upptaga Lacroix, hvilken försvarar sig med raseri, ty han vill dö. Slutligen lyckas man föra ett rep under hans armar, emedan hans krafter småningom aftagit, och med mycken möda reser man den olycklige upp i båten och lyfter honom sedan upp på kajen. Man förde honom till en närbelägen räddningsanstalt för drunknande. En läkare, som skyndsamt blifvit hemtad, förband honom och hämmade blodflödet. Lacroix fördes sedan af polisagenter och militär till sjukhuset, hvarest han vårdas på det omsorgsfullaste. Huns tillstånd är dock hopplöst. TOT AO SIONS SA TS ER SOT