— DA — mellertid stanna utanför Magdeburg. Hon var säker på honom, och hon hade ingenting emot att en medbrottsling, hvilkens hat var lika starkt och brinnande som hennes eget, höll vakt omkring den stad, dit de båda kusinerna olyckligtvis tagit sin tillflykt. För att genomföra sina planer, ansåg sig fru Igomer behöfva ett allsmäktigt stöd. Derför uppsökte hon redan nu detta palats, dit hon hoppats komma efter vunnen seger. Hennes sträfvanden afsågo tvenne hufvudsakliga mål: för det första ville hon störta sin rival i olycka, och för det andra var det hennes mening att genom glansen af den makt, hon hoppades tillvinna sig i Prag, visa Renaud, hvem och hurudan hon i sjelfva verket var, samt hvad hon för honom skulle velat uppoffra. — Då skall han lära känna mig, tänkte hon, och då skall han kanske ångra sig; jag vet icke, om jag kommer att bli lycklig härigenom, men åtminstone skall han icke bli lyckligare än jag. Under vägen beredde hon sig på att inför Wallenstein spela rolen af ett beklagansvärdt offer. Den man som kejsar Ferdinand utnämnt till hertig af Friedland såsom belöning för de tjenster, han gjort Habsburgska huset, lefde vid denna tid i Prag på mycket stor fot; han utvecklade en lyx, som kejsaren, hans herre, knappast förmådde efterlikna. Med ett fältherre-: