— 619 — besökt valplatsen, hvarifrån alla sårade genom hans försorg blifvit undanförda, för att komma i åtnjutande af nödig vård. Han mötte herr de la Guerche, som gick i spetsen för sina dragoner. Gustaf Adolf omfamnade den unge fransmannen och sade: — Öfverste, näst Gud, har jag er att tacka för segern. Alla de kringstående uppstämde ett kraftigt lefve konungen och öfverste de la Guerche! — Ah! mumlade Armand Louis, hvarför är icke Adrienne här? När han återkom till dragonernas qvarter, fann han Yerta, som grät vid sin moders lik. Hon reste sig upp och kysste ännu en gång de kalla händerna. — Min mor är död, sade hon, och jag står ensam i verlden. Hela natten tillbragte hon hos den aflidna; ibland sjöng hon med låg röst, ibland snyftade hon. Hennes stämma var så klagande, hennes sång så tröstlös att Magnus kände sig djupt rörd deraf. Vid dagningen infunno sig två karlar, tillhörande ziguenarbandet, i lägret; de insvepte den döda ziguenerskans kropp i en kappa och nedgräfde densamma sedan på en afsides belägen plats, hvarefter de aflägsnade sig helt tyst såsom tjufvar om natten. Ett par tre gånger under dagens lopp såg