Dagens Nyheter – 1 november 1871, sida 1

VV Detta rop väckte herr de Chaufontaine, som försjunkit i beundran och tystnad, till nytt lif. — Ja, ja, framåt! utbrast han och skyndade sig att följa efter Armand Louis, som redan galopperade utför sluttningen. Magnus, Rudiger och Carquefou sporrade äfven sina hästar. Inom några minuter befunno de sig midt uti den hetaste gtriden. Här träffade de konungen. Pappenheims kyrassierer stängde vägen för svenskarne, likasom en oöfverstiglig jernmur, och de reserytrupper, Gustaf Adolf lät tillkalla, upprefvos genom artilleriets eld, innan de hunno så långt fram att de kunde deltaga i kampen. Konungen, hvilken fördubblade sina ansträngningar och utsatte sig för lifsfara lika mycket som hvarje simpel soldat i hans här, kände att segern höll på att gå honom ur händerna. I detta ögonblick visade sig Armand Louis vid hans sida och sade: — Ers majestät, gif mig fem hundra ryttare, och fiendens artilleri tillbör er. Hertigen af Sachsen-Lauenburg, som äfvenledes befann sig bredvid konungen, spratt till. — Hvilken galenskap! yttrade han. Må vi draga oss tillbaka, medan det ännu är möjligt. — Fem hundra man, och jag ansvarar för allt, återtog Armand Louis. Men ögonblicken äro dyrbara; skynda er att fatta ett beslut. Gustaf Adolf tillkallade Arnold Brahe, som DE BEGGE FRANSMÄNNLN, 75.