LIL Batalien. En tillfällighet kunde när som helst upplysa garnisonen om hvad som händt, och det var derför af största vigt för flyktingarne att gå fort som möjligt afligsna sig från slottets närhet. Rudiger red i förväg för att göra tjenst som kunskäåpare; Magnus och Carquefou togo Armand Louis och Renaud framför sig på histarne, och det bar af i galopp. Efter att ha ridit flera mil, stannade de på en giästgifvaregård. Carquefou begaf sig genast ut på en upptäcktsvandring i byn och återkom ganska snart med två friska, sadlade hästar jemte ett par pistoler och tvänne värjor. — Här i trakten måste man ha slagits nyligen, sade han, eftersom jag fick dessa hästar och vapen för inalles tjugu dukater. Tack vare några timmars sömn och en förträfflig frukost, hvarvid ett par buteljer gammalt godt vin tömdes, återvunno herr de la Guörche och Renaud i viss mån sina förlorade krafter. Renaud drog sin nya värja ur slidan och undersökte klingan noga. — Blank, smidig och lagom stor, sade han... S:ta Estokade skall, hoppas jag, snart bereda mig tillfälle att pröfva, huru den biter. In tanke sysselsatte emellertid Carquefou. Han kunde icke låta bli att meddela sig derom med Magnus: