Dagens Nyheter – 31 oktober 1871, sida 1

Va i sin ficka en späckad börs, som han fann liggande på ett bord. — Det är en faderoch moderlös stackare, som behöfver en tillllyktsort, sade han. Då Renaud fästado en frågande blick på honom, tillade han: — Herr markis, man bör icke låta fienden behålla sin krigskassa, om man kan taga den ifrån honom. Medan han yttrade detta, insvepte han sin husbonde i en kappa, som tillhört Matheus. Plötsligt bleknade Renaud. Ronden passerade nu derutanför, och någon knackade på dörren. — Hvem der? frågade Magnus med dämpad röst. : — Doktorn frågar, om inte nådig herrn anser rådligast att nu göra ctt besök hos fången, svarade en röst. Annars är det möjligt att han dör under loppet af natten, och det vore ju skada. — Fången är seglifvad, svarade Carquefou, mot hvilken Renaud måste stödja sig, för att icke falla omkull; jag känner honom väl, i morgon skall han åter vara rask och kry som en aborre. Medan dessa ord utbyttes, hade hvar och en af våra vänner undersökt sina Vapen, beredda som de voro på det värstu. Ronden. aflägsnade sig nu, och Magnus drog en djup suck. DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 2.