Svenskarne i Amerika. In vecka innan den stora vådelden hemsökte Chicago hade dervarande skandinaver ett, företrädesvis af svenskar, besökt möte, vid hvilket dr G. C. Paoli tjenstgjorle såsom ordförande. Mötets syfte var att gifva moraliekt och äfven ekonomiskt stöd åt den komitå, hvilken derstädes bildat sig för att motverka den bekanta Srunnarcliganstt i Chicago verksamhet. Efter ett inledningstal af ordföranden, uppträdde komitens sckreterare, redaktören af Hemlandet hr J. A. Enander, och afgaf rapport öfver komitåns verksamhet. Komiten hade i en adress, hvilken dock tyvärr icke blifvit med tillräcklig värme omfattad, vändt sig till öfriga i Chicago befintliga nationaliteter med förslag om upprättande af en gemensam Board of Emigration. Den hade vidare åtagit sig att beifra saken mot den del af samma liga, som utförde det förut omtalade bedrägeriet mot svenske sjökaptenen C. G. Anderson. Detta mål utföll så att Charles Franklin, sjelfva storfursten i runnarelägret måste taga till flykten och åtskillige, bland hvilka namneligen hr Mårtenson och föreståndaren för Scandinavian Emigrant Agency voro, blefvo arresterade, churu de sedermera frigåfvos mot borgen. Tal. utbad sig derefter att mötet måtte uttala huruvida folket gillade eller ogillade komitåns handlingssätt. De bifallsrop, som följde å detta tal, gåfvo otvetydigt tillkänna att man åt de tagna stegen till runneriets hämmande skänkte sitt fulla bifall. Hr Marcus Thrance uppsteg och yttrade den åsigten att man hade att tacka hr TIsidor Kjellberg för mycket af det, som blifvit uträttadt, kvarför han föreslog att on del af de penningar, som vid mötet komme att hopsamlas, skulle öfverlemnas åt hr K. såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för det tryckfrihetsmål, hvilket den sistnämde ådragit sig genom sina tidningsangrepp mot runnareligan. — Detta förslag antogs, och efter det ännu flera talare blifvit framkallade och med uppmärksamhet åhörde, skildes mötesdeltagarne åt, under förnyade uttryck af medkänsla för det mål, hvars förverkligande komitör föresatt sig. Teaternotiser från Berlin. (Korresp. till D. N.) Den 23 oktober uppfördes här för första gången ett sorgespel: ERT TEDETIA ENT ONE ENE ST VAN VOTE NR