Dagens Nyheter – 30 oktober 1871, sida 1

Hjelp dig sjelf, så hjelper dig Gud. (Ur ett tal af engelske prof. Newmarch.) Icke ännu, men framdeles, då de ekonomiska grundsatserna blifvit mera allmänt förstådda, skola vi få se yrkesföreningarne öfvergifva den största och skadligaste af de villfarelser hvarmed. de nu äro behäftade, nemligen sökandet att åvägabringa en för alla yrkets medlemmar gällande aflöningstaxa utan afseende på hvars och ens skicklighet, insigter, flit och redbarhet. Det finns intet slag af socialism som är till sina följder mera olycksbringande än denna förgåtliga doktrin — ty om densamma strängt tillämpas under en längre tid och i vidsträcktare amfattning, skulle derigenom allt framåtskridande i väsentlig mån förhindras. Den gömmer inom gig något som på vanligt språk kan uttryckas sålunda: ingen öfverlägsenhet skall finnas och erkännas här i verlden, hvarje konst och handtverk skola återföras till den punkt hvarpå den simplaste, minst insigtsfulle af dess utöfvare står; och för att med säkerhet vinna detta mål skall en och hvar som af naturen fått en rikare begåfning och som genom träget arbete och sjelfförsakelse förvärfvat en mindre vanlig skicklighet afstå från den högre betalning och det större anseende som han med allt skäl skulle kunna göra anspråk på. Lyckligtvis är menniskonaturen så beskaffad att ett slikt förtryck icke länge kan tålas; och detta outrotliga begär, såsom Adam Smith uttryckte sig, att förbättra sin ställning i lifvet, hvilket är medfödt hos hvarje man och qvinna, har alltid besegrat och skall också alltid besegra hvarje socialistisk sträfvan att försänka individen iden stora massan och att åvögabringa en lika fördelning mellan alla af frukterna utaf allas arbete. Det most förnuftsvidriza ligger just i denna pretention, att den som är mindre skicklig och mindre arbetsam samt derför producerar mindre skall få njuta af arbetets resultater i samma mån som den hvilken producerar mera. Hvarje menniska har naturenligt att af samhället fordra skydd, rättvisa, tankeoch handlingsfrihet samt så pass mycken upplysning att hon kan göra ett förståndigt bruk af sina kroppskrafter och själsförmögenheter; någonting vidare får hon ej begära af samhället. Allt det öfriga måste hon sjelf förvärfva, men också bör hon då kunna vara fullkomligt förvissad om att hon får åtnjuta hela vinsten af hvad hon företager sig, ifall detta lyckas, eller ock i motsatt fall bära alla förlusterna. Sådan är den en gång gifna lagen, endast under så