-—UL NN Gossen gick nu fram till ett ljus och försökte läsa det skrifna; men efter en stund återtog han: — Det är omöjligt; regnet har utplånat bokstäfverna; blott ett enda ord kan jag läsa, och det är alltid detsamma. Han lade papperet på spiselhällen, för att det skulle torka, men i detsamma öppnades dörren, och då blåste den lilla lappen ned på golfvet midt framför Magnus, som instinktmässigt upptog den. — 5e sjelf, yttrade gossen; märks det inte tydligt att flera ord varit skrifna dernere? Säkerligen namnet på någon person... Man läser lätt det första ordet: Armand... men sedan så... Magnus sprang upp från stolen. Hans ögon slukade papperet; han kände igen sin husbondes handstil. — Armand... Armand Louis de la Guerche. . Jay så står det! sade han gråtande. Han omfamnade gossen, gom förvånad betraktade honom. : Då Rudiger och Carquefou kommo in irummet, funno de Magnus ligga på knä med blottadt hufvud, sammanknäppta händer och strålande anlete. — O, min Gud, du är god! Jag tror på dig! sade han. — Hvad har händt? frågade Rudiger. Magnus föll Carquefou om halsen. DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 75.