Dagens Nyheter – 28 oktober 1871, sida 1

— Då är det inte mer än rättvist att vi bestå dem dubbla hö-ransoner. Under det att Carquefou begaf sig till stallet, styrde Rudiger beslutsamt sina steg åt slottet till och Magnus vandrade ned i dalen. Efter en timmes förlopp hade han funnit lönngången, som ledde in i slottet. Magnus tände ljuset i en lykta, som han tagit med sig, och fördjupade sig i denna mörka gång. När han gått omkring hundra steg, befann han sig midt framför en mur, som syntes ogenomtränglig. Magnus undersökte densamma länge och fann slutligen någonting som liknade ett spikhufvud, hvarpå han genast tryckte hårdt. En af stenarne i muren svängdes dervid om och en öppning uppstod, genom hvilken frisk luft trängde Magnus till mötes. Han inträdde genom öppningen, upplyftade lyktan och såg nu att han befann sig i en stor källare, belägen under ett af tornen. Större och mindre tunnor stodo uppställda längsefter väggarne. Somliga innehöllo öl och vin, andra krut. — Den här lokalen känner jag igen, mumlade Magnus. Han lemnade källaren och återvände samma väg som han kommit. Då han hunnit ut i fria luften, var han nära att bländas af dagsljuset. När han anlände till stallet, hvarest Carquefou stod och trakterade hästarne med