Dagens Nyheter – 27 oktober 1871, sida 2

UOM ——— några jernkulor, rep och andra tortyrredskap, som han på befallning medtagit. — Herr grefve, vi träffas i morgon och skola då språka med hvarandra, sade Matheus. I hela Tyskland fanns vid denna tidpunkt ingen lyckligare man än herr Matheus Orlscopp. Han njöt i riklig mån af detta lifvets goda; förträfflig mat fick han äta, vin fick han dricka så mycket han behagade, och i en varm och mjuk säng fick han sofva hvarje natt. Talrika tjenare passade upp på honom, guld hade han i fickorna, och en mäktig herre beskyddade honom. Men hvad han satte mera värde på än allt annat, det var alt han dagligen kunde smaka det ljufva nöjet att långsamt -pina två hederliga adelsmän, som han af hela sin själ hatade. Fi. Hielp i nöden. Magnus och Carquefou hade emellertid fortsatt sina efterspaningar, men utan framgång. En afton då de sutto utanför ett sämre värdhus och förtärde en tarflig aftonmåltid märkto Magnus, att en soldat, som stod i närheten, oaflåtligt betraktade honom, Magnus, hvilken aldrig försummade att inlåta sig i samgpråk med folk, som han trodde sig kunna få veta något utaf, gick fram till honom, Soldaten frågade genast: