Dagens Nyheter – 26 oktober 1871, sida 2

— d0 — Renaud fördes till det s. k. Korptornet, och Armand Louis till Ormtornet. Det ena af dessa torn var rundt, det andra fyrkantigt; men båda voro lika solida. I hvarje tornrum funnos ett träbord, en brits att ligga på, en jernkrok, afsedd att bära en lampa, och två med jernstänger försedda gluggar, genom hvilka regnet och blåsten obehindradt inträngde. — Här är ert rum, sade Matheus till Renaud ; tycker ni inte att det är trefligt möbleradt? — Åhjo! Möblemanget är nästan lika vackert som ni sjelf, svarade Renaud. — Var öfvertygad om att jag också skall tillse, att maten ej lemnar något öfrigt att önska, tillade Matheus. — Då blir det en ster skilnad mellan maten och ert ansigte, älskvärde herre. Matheus försökte förgäfves skratta och lemnade derpå tornet med en mörk, hotande blick på Renaud. Intet störde den djupa tystnad, som om natten herrskade i slottet. Vinden pep mellan jernstsängerna; skildtvakternas steg genljödo doft i de långa korridorerna. Renaud sjöng, för att underrätta gin vän om, i hvilken del af slottet han befann sig. Armand Louis öättade tag uti jernstängerna och lyftade sig sålnhda upp tillräckligt högt för att kunna se -öfvot till det torn, hvarifrån sången hördes, sämto försjönk derefter i dystra betraktelser.