Dagens Nyheter – 26 oktober 1871, sida 1

gen, yrkade att det icke kunde af Tyskland medgifvas att ett stycke tyskt land såldes till en främmande makt och genomdref köpets återgående. Njelf medgaf han, till gengäld, att fästningen Luxemberg, som hade preussisk garnison, :skulle raseras och sålunda upphöra att vara en hotelse för Frankrikes gräns. — Under dessa förhandlingar var Napoleon för andra gången på väg att förklara Preussen krig. Detta undföll marskalk Niel en gång i lagstiftande församlingen. Samtidigt med den luxemburgska affären lät Napoleon framlägga för lagstiftande församlingen förslag till ny organisation af landtförsvaret, hvarigenom armån skulle bringas upp från 800,000 till 1,300,000 man. Församlingens opposition var, oaktadt sina fraser om hämnd för Sadowa, ändock fredligt sinnad; den ville ej hafva något krig; den genomdref att den nya organisationen blef ; något mindre: betungande än den som krigsministern: föreslagit; och den nya lagen sanktionerades den 1 februari 1868, hvarefter. genast begyntes att sätta den i verket. Marskalk Niels död förlamade detta arbete, som zog eljest skulle lemnat kraftigare frukter. Under tiden bevakade Preussen uppmärksamt alla Napoleons åtgärder. Det hade redan till 1866 års krig infört en längre öfningstid för manskapet; armåns organisation var så fulländad att deråt ingenting vidare behöfde göras; det enda nödiga för alt mottaga det krig, som Frankrike 1866 och 1867 stått färdigt att förklara och hvartill det nu :rustade sig genom införande af garde mobile och garde sådentaire — genom sin armåös förökande med 500,000 man — var att komplettera :förråderna efter materielförlusten i 1866 års krig. Möt slutet af 1868 var Napoleon åter sinnad att, för att rädda sig undan öppositionens växande styrka, företaga ett afledande krig. Som vanligt ville. han dessförinnan. uppfriska:; sin bortdöende popularitet genom att. i kabinettet inkalla mera. frisinnade. rådgifvare och han yände sig: till chefen för det moderata partiet i kammäåren; hr Ollivier. Menhr Ollivier villö icke möttaga uppdraget nät krig skulle ingå i progranimet. Hån sade kejsaren: Tysklands enhet är ett fullbordadt faktum; försök ej att, röra dervid. : (Se: hans skrift: le 19 Janvier.) Detta var ickd den enda varning Napoleon undfick. Hans militärattache i Berlin, öfversten baron Stoffel, skickade honom först en mycket utförlig promemoria rörande preussiska generalstabens organisation och egenskaper, af hvilken, alldeles otvetydigt framgick att den var den franska generalstaben på: ett farligt sitt öfverlägsen. : Och sednare hemsände hanen annany lika utförlig promemoria, hvari Kan med intim kännedom om sin Tegerings afsigt att förklara krig sade kejsaren att denna afsigt var känd både af preussiska regeringen och af preussiska folket och att den icke kunde undgå att väcka ond blod der samt framkalla en animositet sonmyskulle blifva hinderlig för alla vänliga uppgörelser. ock:utiderhålla ett ständigt misstroende. : Napoleon hejdade ännu en gång svärdet. Men 1870 i maj, då folkomröstningen Håde utfallit med ett dittills oerhördt antal nej mot honom, förskräcktes hans omgifning till