Dagens Nyheter – 26 oktober 1871, sida 1

mami RRTRRNRKEKKEEKEOREKONONKRKSOORRRR Då Bismarck vägrade afträda en tum tysk jord, uppsattes af franska utrikesministern Drouyn de YHuys i augusti 1866, med Napoleons samtycke, en not som var en krigsförklaring. Men öfver natten, medan denna not ännu låg i franska utrikesministerns portfölj, ändrade Napoleon tanke. Antingen insåg han att Preussen hade för starkt öfvertag derigenom att dess armåber, efter slutna freder, stodo färdiga att genast mar schera till Rhen, medan Frankrikes härar först måste sammandragas, eller inbillade han sig att Preussen, fastän det befunnits icke ha lust att med tyska landskap betala hans neutralitet, dock ej skulle ha någonting emot att låta honom taga i besittning en grannstat. TI stället för att då förklara krig erbjöd han derföre — allt i augusti 1866 — hr Bismarck en traktat, genom hvilken Preussen skulle förbinda sig att hjelpa Frankrike till att eröfra och behålla konungariket Belgien. Äfven härå gaf hr Bismarck afslag. Det är mycket sannolikt att under dessa och föregående underhandlingar hr Bismarck länge hållit Napoleon i ovisshet om huruvida han ämnade ingå på Skompensationert åt Frankrike eller icke, och att han först då svarat bestämdt när Napoleon yrkade afgörande svar på framlagda traktatsförslag. Så slug tro vi visst att hr Bismarck var. Napoleon, inseende då sin militära svaghet, drog in örnklorna, som varit spända mot Rhen och Belgien; tog en ny utrikesminister (Lavalette) efter den krigiske Drouyn de YHuys; och utfärdade den 16 augusti den ryktbara cirkulärnoten, hvari han fullständigt godkände att Preussen med sig införlifvat några af de tyska småstaterna. ) Han gaf Frankrikes sanktion åt Cagglomerationen af de stora väldena, såsom ett naturligt utvecklingsstadium. Men i samma stund gafs order åt de bonapartistiska tidningarne att anfalla Preussen, att för fransmännen utmåla Frankrikes makt och inflytande i Europa såsom tillintetgjorda derigenom att Preussen vunnit terräng och ått fordra hämnd för Sädowat (slaget vid Königgrätz), hvilket blef det slagord, hvarmed sedörmera i fyra år franska folket hölls i haleine mot Preussen, såväl af de kejserliga tidningsorganerna som af kammarens kejserliga majoritet och af sjelfva: oppositionen — Thiers och Gambetta inberäknade. Alla ropade de att Tysklands enhet var en fara för Frankrikes makt. Kunde under sådana omständigheter Preussen ett enda ögonblick tvifla på att Napoleon vid första lägliga tillfälle skulle förklara det krig — något som hela den europeiska pressen förutsåg skulle ske — så måste det ha blifvit upplyst derom redan år 1867, då det upptäcktes att Napoleon hade med konungen:af Holland uppgjort om köp af storhertigdömet Luxemburg. Hvar ach en som aldrig så lösligt följt med det tysk-franska krigets gång har insett att Frankrike, i besittning af Luxemburg, skulle haft mycket lättare att infalla i Preussen och att skydda sina armber mot sådana olyckor som den vid Sedan. Just för att Frankrike icke: skulle komma i en för Preussen : vädligare. militärisk ställning lade sig Bismarck emot den pågående landförsäljnin) Precis: detsamma garne, enkannerligen A: frjonde de svensra tidninI onbladet.