Dagens Nyheter – 25 oktober 1871, sida 2

men det var egentligen till Renaud han brukade ställa sitt tal. — Sorg och glädje vexla här i verlden, sade han till honom. Den ena dagen vedor: gäller man Matheus Orlscopps gästfrihet genom att försöka mörda honom, den andra dagen är det Matheus Orlscopp, som har öfvertaget. I stället för att stöta denna dolk i bröstet på er, ger jag er en god häst, god mat och ett talrikt ressällskap. Och ej nog härmed — ni har äfven att vänta er af mig en bostad, värdig ert stånd. När man befann sig femton å tjugu mil från mäster Innocents värdshus och i ett land, der endast kejserliga trupper syntes till, kände sig Matheus mera säker, lät taga kaflen tur munnen på sina fängar och sade derefter till Renaud: — Nu skola vi två språka med hvarandra. Renaud, som icke alls hade någon lust att byta ord med den oförskämde skurken, mätte honom med blicken och yttrade hånfullt;i det han gjorde en grimas: — Fy, hvad du är ful!... Skaffa dig först ett mera menskligt ansigtc, sedan kan det väl hända att jag nedlåter mig att tala med dig. Några af ryttarne, som hörde detta svar, utbrusto i skratt deröfver. Matheus Orlscopp blef purpurröd i ansigtet och ropade: — Jaså, ni är fräck!... Det skall bli roligt att se, hvilken figur ni kommer att göra på det ställe, dit jag nu förer er.