Dagens Nyheter – 25 oktober 1871, sida 1

Jag skall då skynda efter dig. På samma sätt gör jag å min sida, ifall jag af ett eller annat skäl skulle finna nödigt att aflägsna mig från skogsbrynet. ; De båda männen fördjupade sig nui skogen. Två timmar sednare möttes de; den ene kom då från vester och den andre österifrån. — Jag har ingenting upptäckt, sade Carquefou, förutom hundratals spår efter hästar. — Du har ej följt rätta vägen, min vän, genmälde Magnus; men det har jag gjort. — Ah! Du har sett munken? — Munken! Tror du då att han behållit sin kåpa på sig. Nej, ingalunda. En fattig qvinna, som plockade qvistar i skogen till bränsle, berättade för mig att hon hade sett en skara väpnade män färdas förbi, medförande två bundna fångar. De redo i sporrsträck. — Om de också färdades hastigare än vinden, skola vi ändå hinna upp dem, ropade Carquefou. . Den väg, de nu togo, ledde till en stor köping, der man under dagens lopp hade sett minst tjugu ryttareskaror passera. Hvad fångar angick, hade nästan hvarannan skara haft sådana med sig. HSomliga hade stannat i köpingen, andra hade fortsatt vägen efter en kort stunds hvila. Magnus och Carquefou sprungo omkring från värdshus till värdshus och hörde sig för. De hade ännu icke upptäckt något spår DE HEGGR FRANSMÄNNEN 228.