men till herr :de la Guerches dörr, bultade han temligen hårdt på densamma. Ingen svarade. — Det är. Magnus! ropade hat med .dundrande stämma. Ändå intet svar. , Carquefou, som följt med honom, såg nu att han bleknade. Utan att vidare besinna sig ett enda ögonblick; bräckte Magnus dör: ren genom några våldsamma sparkar med sina jernbeslagna stöflar och inträdde i rummet, som nu upplystes af. solens strålar. Rummet. var tömt, men panelrutan hade : man glömt skjuta till efter sig. Magnus stirrade förfärad på den mörka gång, som visade sig för hans blick. — Derifrån. är olyckan kommen! ropade han och störtade med dragen värja in i den hemlighetsfulla gången. Carquefou gjorde honom icko sällskap, I; stället sprang han, till Renauds rum, bröt upp dörren och möttes här af; samma bodröfliga syn som hans : vän; Likasom Magnus rusade: han in:i den mörka korridoren, hvilken ledde till en bakgård, der han. och. Magnus åter, sammanträffade. På marken låg en munkkåpa, och då Magnus, hvilken var blek som ett lik i ansigtet, och hvars hår i vild oordning hängde ned öfver pannan, varseblef denna kåpa, utbrast han förtviflad: — Det är alltså munkarne som gjort detta,