UJ cent gick darrande från den ene ryttaren, till. den andre med en stor ölstånka. Magnus, som blifvit utlockad af trumpetens toner, stod i stallsdörfen, och Carquefou satt på en sten, ifrigt sysselsatt med ätt tugga på ctt stycke bröd, som han försett sig med. — Den fördömda trumpeten! mumlade han; jag sof så godt: Magnus närmade sig den heltäckta vagnen. — Vi måste föra bort en hf våra klosterbröder, som fått feber i natt, skyndade Matheus att upplysa. Bed för honom, min vän. En svag suck hördes från vagnen, men munkarne uppständö nu en psalm, som öfverröstade hvarje annat ljud, och tag satte sig derefter i gång. RE Magnus blickade åt horisonten: — Om en timme, tänkte han, få äfven vi bryta upp. Och han begaf sig tillbaka till, stallet. Carquefou följde honom,. tuggande, af. alla krafter, och gick och lade sig på halmen. 3... — Fördömda trumpet! upprepade han,ännu: en gång, i det han tillslöt ögonen. Mäster Innocent smög gig ut på bakgården, medan de sachsiska ryttarne gåfvo sina hästar litet foder; här hade han gömt en sadlad klippare uti ett skjul och satte sig nu upp på dess rygg, hvarefter han red sin väg, först sakta och tyst, men sedan i full karrier; sålunda uppnådde han mycket snart en furuskog,