upplyftade Armand Louis, för att bära bort honom på sina breda axlar. Ni vann det första partiet, nu tar jag revanche. De två männen försvunno hastigt med sin börda genom öppningen j väggen och MatHeus Orlscopp sade derpå: — Nu till den andre! Straxt derefter uppfördes hos herr de Chaufontaine samma scen somsnyss hos herr de la Guerche. Äfven Renaud blef bunden och fick en kafle i munnen på sig, innan han kom till fullt medvetande om hvad som var på färde. — Framför allt akta er för att åstadkomma något buller, mumlade mister Innocent, som darrade vid minsta ljud. Vi ha dernere två skälmar, som ej äro att leka med. Visserligen äro vi tio, men i alla fall... de ha flera pistoler och... — Jag känner den ene af dem, svarade Matheus. Hans skinn är inte många öron värdt. Låt emellertid någon gå och se efter hvad de ha för sig. : Em munk smög sig ned till stallet samt kom mycket snart tillbaka. — Den ene af betjenterna snarkar på en halmbädd, sade han. Den andre vakar med en pistol i handen och en väldig värja i knäet. Jag vågade icke visa mig. — Och deri gjorde ni klokt; men må vi nu skynda oss, sade mäster Innocent, som ingalunda kände sig väl till mods. DE BEGGE FRÅNSMÄNNER 1.