-— val -— var öppen, skulle man. kunnat se en skinntröja och deromkring ett bälte, hvarvid en lång sabel och ett par pistoler voro fästade. Ett ögonblick sednare blef mäster Innocent synlig i trappan; han hade en blindlykta i handen. Munken gick fram till Armand Louis rum och värden till Renaud; båda lade örat intill nyckelhålen. Djupa, regelmessiga andedrag upplyste dem om att de två. unga ädlingarne sofvo. Munken tog nu af sig kåpan, och Mathous Orlscopp olycksdigra anlete blottades dervid. — Till verket! sade han. Åtföljd af mäster Innocent, trädde han in i en mörk gång, hvartill en på skickligt sätt dold dörr i ena ändan af korridoren ledde. Armand: Louis och Renaud lågo klädda på sina sängar och sofvo fortfarande. Efter förloppet af några minuter drogs en af rutorna i panelningen uti det rum, der Armand Louis befann sig, försigtigt åt sidan, och i den härigenom åstadkomna öppningen visade sig två män. Det var Matheus Orlscopp och mäster Innocent; bägge återhöllo andedrägten och voro försedda med solida rep. Ljudlösa smögo de sig in i rummet. Efter dem kommo tvänne munkar, hvilka, lika skuggor, följde deras fotspår. Den calvinistiske ädlingens själ var vid detta tillfällo stadd på vandring i drömmarnes land. Han tyckte att portarne till ett palats