Dagens Nyheter – 23 oktober 1871, sida 1

Från Utlandet. Som bekant har Seine-prefekten, Lon Say, öfverrest till London, för att å Frankrikes, och särskildt Paris, vägnar framföra till den engelska hufvudstadens invånare uttryck af tacksamhet för de många bevis på deltagande som ffrån dem kommo fransmännen till del under olyckans dagar. Den 18 dennes egde till hr Says ära en bankett rum i Mansion-Housc, hvarvid han i ett, med lifligaste bifall helsadt tal betonade nödvändigheten af att handelsfördraget mellan Frankrike och England bibehölles, hvilket han äfven sade vara franska regeringens önskan. Vid denna bankett öfverlemnades till lordmayorn i London hederslegionens storkors. Ryktena om oroligheter på Corsica sägas vara betydligt öfverdrifna. Endast några oroliga sällar hade skrikit: lefve kejsaren ! Emellertid har franska regeringen, utom den förut omtalade jägarebataljonen, sändt cn särskild regeringskommissaric, Charles Ferry, till Ajaccio samt beordrat fem örlogsfartyg att kryssa omkring ön, ifall prins Napoleong bebådade ankomst dit skulle blifva signalen till allvarsammare uppträden. Med anledning af general Cremers degradering har general de Nansouty — som sjelf blifvit ställd på reservstat— offentliggjort en skrifvelse, hvari han betecknar saken såsom en skandalös kränkning af franska armåns befordringslagar samt förutspår, att den styrelse, uuder hvars skydd ett sådant system som nuvarande franske krigsministerns frodas, ej har ett halft år till att lefva på. Ernest Picard har nu utnämnts till fransk ambassadör i Italien i stället för grefve Choiseul, hvilken sistnämndes sympatier för den påfliga. regeringen och konflikter med de italienska myndigheterna med anledning af klostergodsens indragning sägas hafva nödgat Thiers att återkalla honom. Vid en bankett, som märerna i Paris häromdagen gåfvo för Seine-prefekten Leon Say, föreslog denne en skål för Paris som Frankrikes hufvudstad och betecknade som ett hugskott den tanken, att Versailles skulle blifva detta. Underrättelsen om ett afslutadt fördrag mellan några af den engelska aristokratien och de engelska arbetareföreningarnes ledare har naturligtvis väckt stort uppseende öfverallt i England. En del af de engelska demokraterna, isynnerhet de, som luta åt socialrepubliken, hafva i hög grad känt sig oroade deraf och fgenast sammankallat ctt