Han var ständigt i behof af pengar, men i stället besvärades han aldrig af några betänkligheter. Jag har sörjt honom ända till denna dag. Ni är af samma natur som han, men ni öfverträffar honom. — Ah! ers nåd behagar smickra mig. — Ingalunda. Jag säger endast sanningen, Ni är mera uppfinningsrik, har vida flera ressurser att tillgripa och större energi. — Ni samtycker således till min begäran? — Ja, utan betänkande. — Och jag är nu anställd i er tjenst? — Från och med denna afton. — Herr baron, utbrast munken och kastade de fyra tomma buteljerna ut genom fönstret, så sannt detta sköra glas krossas vid beröringen af gatstenarne, skall jag föra de fördömda fransmännen bundna till era fötter. Ni får herr de la Guerche och jag herr de Chaufontaine. — Du hatar dem alltså verkligen, äfven du? — Be detta ärr på mitt bröst; det är en påminnelse, som aldrig kan wutplånas, af det sår, herr de Chaufontaine en gång tillfogade mig med sin dolk. — Ditt namn, min vän? — Matheus Orlscopp. — Till verket Matheus! och om du har tur med dig, skall i hela Tyskland icke kunna finnas någon rikare eller lyckligare äfventyrare än du.