Dagens Nyheter – 21 oktober 1871, sida 1

-— Jal -—om jag erhölle förlåtelse äfven af hans höghet hertigen af Friedland. — Det skall jag sörja för. — På en resa i Pfalz sammanträffade jag cen gång med hans ecminens erkebiskopens af Mainz skattmästare. Vi åto middag tillsammans under en lind. Följande dag fann man hvarken skattmästaren eller skatten. Onda tungor utspridde det ryktet att jag var skuld till denna märkvärdiga händelse. Det skulle glädja mig mycket, om hans eminens ville föregå andra med ett godt exempel och glömma hela saken samt ge befallning om att all vidare undersökning rörande densamma inställes och att rättegången upphör. — Jag skall skrifva derom fill hans eminens. — Då jag något sednare befann mig i Baiern och kom att passera ett slott, der ett bröllop firades, råkade ett äfventyraregällskap, bestående af studenter och ziguenare, röfva bort sjelfva bruden, som bar en drägt, strålande af ädla stenar. En olycklig slump hade aftonen förut infört mig i detta sällskap, som roade sig med att kalla mig sin anförare. Åtta dagar derefter kom bruden tillbaka till slottet och gick i kloster. Men man fick aldrig veta, hvart ädelstenarne tagit vägen. — Sådana saker försvinna så lätt. — Förtalet vågade anklaga migl... Jag skulle bra gerna se, om någon ville öfvertala slottsegaren, en af det heliga romerska rikets DE BEGGE FRANSMÄNNEN. 69.