Dagens Nyheter – 20 oktober 1871, sida 2

Mellan den I:ste och 24:de oktober. Oktober månad är i sanning en riktig pröfvosten för våra respektiva hugmödrars klokhet och omtanke. Det ena bestyret aflöser det andra; de jägtas och släpa frår morgon till qväll, de stackars menniskorna y; och hvilken tack få de väl derför? Jo, efter deras eget förmenande fins det ingen: enda varelse som förstår att uppskatta allt det onda de få slita. Ej ens deras egna män, för hvilka de just underkasta sig alla dessa besvär! Nej bevars, dessa herrar bara pocka och fordra och tro att allt går af sig sjelf. Älskvärda husmödrar! Edra män äro ena. otacksamma varelser, de förtjena minsann. ej att ha sådana englar vid sin sida, de äro totalt blinda för edra förtjenster; och tro ni mig, när de sitta i något gladt lag vid sin lilla tuting och talet händelsevis faller på er, så föreställen er aldrig att de omtala huru flitigt ni nu t. ex. stå och stryka edra gardiner eller sätta knappar i deras skjortor — nej, visst inte! Men ha ni till äfventyrs råkat på någon liten balans hvad raånadspengarne beträffar eller vågat visa, att ni en stund varit mera roade af hr X. eller hr Z. än af er kära hälft — ja, då äro ni genast fördömda. Misskända fruar, oförstådda husm7,dyaj! Jag skall beskydda er och, till att börja med i en hel spalt sjunga ert rättviss, lof. Lägg sedan ett nummer af bladet på mnattduksbordet i qväll, och edra män skola åtminstone få en aflägsen aning om allt hvad mi haft att tänka på och uträtta under denna ödesdigra månad. Först och främst flyttningen! Hvilket. kaos af packlårar, koffertar, korgar och knyten, vid hvilket allt lilla frun lagt sin egenhändiga lilla hand! Äfven den minsta småsak måste rengöras, tvittas och dammo.z innan hon vågar presentera den i det nya hemmet. Mannen vantrifs, och innan han går ut om morgonen tröstar han sin kira hälft med att han hvarken kommer hem till middagen celler qvällon — naturligtvis bara för att slippa se och erkänna att hon gör någon nytta, Men låtom oss hoppa öfver de skyhöga. packvagnarne och föreställa oss att demnas: innehåll redan — ej lyckligt och väl, utan: sönderbrutet och skadadt — hamnat i den nya våningen. Jaha! der står nu allting huller om buller. Med uppkaflade ärmar och med sjalett på det lilla hufvudet står hon nu der, den förtjusande frun, och :ordnar och flyttar, under det mannen i ett gräsligt humör uppkallar alla både små oc, stora djefletter till hennes hjelp, Han tycker naturligtvis att det går, alldeles, för långsamt, att han åtminstone kunde. ha fått sitt rum i ordning, gardiner och. rullgardiner EA 7 a Tr AE ta SPAN oo