Dagens Nyheter – 20 oktober 1871, sida 1

och bad denne servera ytterligare fyra buteljer vin och en bit god skinka. — Jag kan icke nog beundra er utmärkta mage och förträffliga apptit, sade Johan v: Werth leende. — Det är privilegier, som åtfölja ett rent samvete, genmälde kapucinermunken. — Men svara mig nu, ärovördige fader: ert helighet har väl inte erbjudit sig att göra denna tjenst af kärlek till nästan? — Ack! nej. Det är en så bister tid vi lefva i, att jag nödgas begära äfven en jordisk belöning för mina tjenster. — Jag hör er, vördade fader; och jag må tillägga att det är min innerliga önskan att göra hvad jag kan för den goda saken. — Nåväl, herr baron, jag har, ser ni, icke alltid varit en kyrkans tjenare; fordom bar jag värja vid sidan. Om min blygsamhet icke förbjöde mig det, skulle jag säga er att jag också var ganska skicklig i konsten att handtera värjan. E — Det kan jag nog tro. ; — Olyckligtvis hade djefvulen gifvit mig ett häftig lynne, och då jag en natt spelade ks mn af hertigens af Friedland betjenpade betydligt, så blef jag förargad betjenten med ett dolkstygn: gonblicks öfverilning blott, min far. ad både helgon och menniskor om . Nu skulle det vara bra för mig,