Dagens Nyheter – 20 oktober 1871, sida 1

— Grofve de la Guerche reser sannolikt härifrån om några dagar. Han väljer då naturligtvis den kortaste vägen från Magdeburg till svenska lägret, der han väl ämnar söka hjelp hos denne Nebukadnezars afkomling, som svenskarne sinsemellan kalla Gustaf Adolf. — Ja, det är klart. Ni resonnerar mycket skarpsinnigt, min far. — Men genom att understödja de andliga vapen, hvarom jag nyss talade, med timliga vapen, sådana som ni disponerar öfver, skulle det kanske icke blifva så svårt att sätta herr de la Guerche och hans vän, markis de Chaufontaine, ur stånd att skada vår heliga kyrkas högt älskade söner. — Ur stånd, säger ni? — Vägarne äro så osäkra nu för tiden. Den vise, som företager en rese, anser alltid mycket ovisst, huruvida han :skall lefya den följande dagen. Munken tömde nu sin. butelj och kastade den sedan ut genom fönstret. — Den der kapucinermunken har ju en riktig dragonnäfve, tänkte Johan v. Werth. — Hör nu mitt resonnemang, återtog mannen i kåpan, hvilkens själ tycktes bli alltmera klarsynt, ju mera vin han förtärde. Dessa kättare, hvilka jag icke kan tala om utan att erfara en. bitter smärta, som om jag hade kysst ett glödande jern, lemna en morgon Magdeburg med hufvudet uppfyldt af mörka