Dagens Nyheter – 20 oktober 1871, sida 1

dragelserna visade sig gynnsamma för ett sådant omslag. Den offentliga meningen skall tillsvidare luta åt den konservativa riktning, som karakteriserar de festa valen af den 8 oktober. Kompletteringsvalen skola, huru talrika de än äro, knappast väsentligen förändra detta resultat. På förfrågan har franska regeringen förklarat, att den för sin del ej har något emot prins Napoleons återkomst till Frankrike. Den från kriget bekante tappre general Cremer — en af de få högre franska officerare som förmådde göra fienden något allvarsammare afbräck — har skrifvit ett bref till franska krigsministern, deri han i ironiska ordalag anmält sitt utträdande ur aktiv tjenst, sedan han blifvit degraderad från general till sqvadronschef. Rochefort skall föras till Tours innan han deporteras — ifall nu deportationen verkligen blir af. Han har begagnat sin fängelsetid att skrifva Andra kejsardömets Kistoria. Paristidningen Bidele meddelar ett utdrag ur företalet till detta verk. I detta utdrag förekommer ett ställe, som förtjenar-att framhållas. Barbes var en af de radikala från fordomtima, till hvilka alla de nyare sågo upp med en känsla af beundran. Äfven Rochefort var en bland dem, som vallfärdade till Barbds i Holland och han skrifver derom: Jag kan ännu minnas allt, som föreföll under ett besök, jag aflade hos Barbdsi den vrå af Holland, dit han begifvit sig i frivillig landsflykt. Det var ett år före kriget; katastrofen var nära. Jag öfverraskade denne heros, som skulle fått plats bland helgonen, om republiken känt till kanonisering, just som han höll på med att läsa ett veckoblad, som då, gjorde något uppseende (la Lanterne). Ni förutsäger i eder broschyr, sade han till mig, att allt detta skall sluta på samma sätt som de flesta ruttna despolier, antingen med ett militäriskt uppror eller med ett fiendtligt infall. Är det eder allvarliga mening ?4 Jag är verkligen icke i stånd att sc någon annan lösning, svarade jag honom. CAck, min vän, yttrade då Barbös, hellre än att få främlingarne in i vårt land, vill jag ha bonaparterna qvar i ännu tjugo år; ty, ser ni, en kejsare slutar alltid med att dö, men när en nation väl en gång blifvit vanhedrad, reser den sig kanske aldrig mera åter. Den i enlighet med Washington-traktaten tillsatta skiljedomstolen i Alabamafrågan höll den 26 september sitt första möte i Washington och valde italienske kommissarien, grefve Conti, till ordförande. Domstolens egentliga verksamhet lär dock börja först i december