Dagens Nyheter – 19 oktober 1871, sida 1

de 1a Guerche såg deri ett bevis på att grefve Pappenheim icke var samme man, som har fordom lärt känna, och han räckte honom rörd sin hand. Vännens rörelse inverkade äfven på Renaud; denne närmade sig stormarskalken och yttrade: — Två unga flickor äro i ert våld; fatta endast ett djerft beslut, låt ert hjerta tala, och de bli åter satta på fri fot. Ni har ctt så berömdt namn, att ni väl tycks kunna trotsa grefve Tillys vrede. Innehar ni icke en ställning, som tvingar till och med er herre, kejsaren, att respektera er? Säg blott ett ord, och dessa två qvinnor skola välsigna er! Utan att svara, ryckte grefve Pappenheim häftigt upp fönstret och sade: — Se bara! Och vid skenet från stadens brinnande byggnader varseblefyvo de två unga männen, bakom hvilka Adrienne och Diana tittade fram, långa mörka leder af soldater, väpnade med lansar och gevär. — Der äro wallonerne, der de baierska kompanierna, upplyste stormarskalken. Johan v. Werth har vidtagit sina mått och steg. Önskar ni en strid i hvilken ni alla fyra kunna komma att sätta lifvet till? — Hvad oss angår, frukta vi intet; men damerna! sade Armand Louis. Stormarskalken tillslöt åter fönstret. — Jag skulle, äfven om ni icke bedt mig derom, ha skänkt er friheten, såvida jag ansett