Dagens Nyheter – 18 oktober 1871, sida 2

P6 Få RR Huru villebrådet faller i snaran. General Tillys namn, uttaladt af Johan yv. Werth, gaf grefve Pappenheim mycket att tänka på. När Tilly fick veta hvad som tilldragit sig — och Johan v. Werth skulle nog icke dröja med att underrätta honom derom — skulle han naturligtvis göra sin myndighet som högste befälhafvare gällande, och i sådant fall blefve grefve Pappenheim satt ur stånd att handla efter eget godtfinnande. Hans första tanke hade varit att betala den tacksamhetsskuld, hvari han stod till herr de la Guerche genom att skänka honom fröken de Souvigny och friheten. Men frågan var nu, om han längre kunde anse sig råda öfver de två unga damerna, sedan kejsaren blifvit nämnd. Som han förmodade, hade Johan v. Werth verkligen genast begifvit sig till grefve Tilly och berättat för honom hvad han varit vittne till. Denne fruktade generals begär efter penningar kände inga gränser, och han skydde intet medel, när det gällde att föröka de ocrhörda rikedomar han redan genom rof och plundring gamlat. Då Johan v. Werth omtalade att de två unga damerna af en händelse blifvit tillfångatagna af kejserliga trupper, glömde han icke att erinra grefve Tilly om att de genom blodets band voro nära fästade vid en af de rikaste adliga ätter i Europa. — Dessutom, tillade Johan v. Worth, vet