var fästad vid den grå hatten och hängde ned öfver ryttarens axel. — Grefve Tilly! mumlade Magnus. Carquefou gjorde korstecknet. Han lyftade upp ett gevär, som han hade framför sig i sadeln, -och sade: — Om han vänder sig om, skall han ej upplefya morgondagen. Sqvadronen passerade. In man, insvept i en vid grå kappa galopperade vid sidan af grefve Tilly. — Om det inte är hertigen af SachsenLauenburg, så är det hans vålnad, sade Armand Louis. De hade redanhunnit till närheten af vallarne, då de mötte en hop borgare, som förföljdes af kejserliga trupper. — Det är bättre att dö här än att fly på detta sätt, sade en af borgarne. Hans kamrater lyssnade härtill och uppställde sig i en trädgård, beslutna att försvara sig till det yttersta. Armand Louis kastade en blick omkring sig; öfverallt såg han endast lansar och musköter, hotande ansigten och blodiga sgablar. Do flyende borgarne nödgade honom att jemte sina följeslagare taga sin tillflykt till trädgården, som på trenne sidor omgafs af en förfallen mur. Medan herr de la Guerche sökte efter en utväg, rusade en hop soldater in i trädgården, ronande: