Dagens Nyheter – 18 oktober 1871, sida 1

MRS de jublande kroaterna, sor segorruset och blodtörsten gjorde alldeles ursinniga. Man dödade för att döda, man brände för att förstöra. Elden spred sig med ofantlig hastighet. Midt ibland dessa rykande ruiner, återstoden af det nyss så stolta Magdeburg, försökte Armand Louis och hans följeslagare bana sig en väg till stadsporten. Men de hinder, som ställde sig i vägen härför, voro nästan oöfvervinneliga. Här var gatan spärrad af ett omkullstörtadt hus, der mötte de en skara kroater och måste då skynda sig att försvinna i någon tillstötande gränd, innan de blefvo sedda. De fyra männen ryckte dock oupphörligt framåt, på sätt och vis skyddade af den allmänna villervallan och förskräckelsen. Om en eller annan ungersk eller kroatisk ryttare kom dem för nära, förstodo Magnus och Renaud att hastigt expediera honom, så att han ej hann göra alarm. Adrienne och Diana tillslöto förfärade sina ögon, under det att doras hästar sprungo öfver de fallnes döda kroppar. Då de skulle vika af vid ett gathörn, der husen brunno på båda sidor om dem, kom en kavallerisqvadron ridande förbi dem i starkt traf. I spetsen för denna sqvadron märktes en man i grön sammetsjacka, hvilken såg ut för att vara en högre officer. Hans ansigte var magert, han hade rödt skägg och blicken påminde om en vargs. En skarlakansröd plym DE BEGGE FRANSMÄNNEN. GE.