EE RRD, Hjalmar, Hvarjehanda nyketer. Dagens Nyheter har citerat ett yttrande af Linköpings tidning. I anledning häraf säger den i Linköping utkommande tidningen Östgöta Correspondenten att det icke finnes någon Linköpings tidning. Nog har det länge märkts, att Östg. Correspondenten är bortkommen, men till den grad illa med honom trodde man väl ändå icke det vara, att han icke ens vet om han sjelf lefver eller hvar han är hemma... Eller har Östg. Corr. blifvit flyttad till Wadstena? En obygglig eldsvåda har, som redan i korthet omnämnts, i dessa dagar egt rum i Bruchsal i närheten af Carlsruhe, hvarigenom dervarande stora cellfängelse, en imponerande byggnad med fyra flyglar, inneslutande en kolossal mellanbyggnad med ett högt torn, till största delen blitvit förstördt, Elden berättas ha blifvit anlagd af en af de vildaste och farligaste straffångarne, Schwäble från Wirtemberg, hvilken var dömd till tukthus för lifstiden, på grund af en mingd grofva brott. Han hade redan gjort upprepadd djerfva försök att rymma, men derefter blifvit underkastad desto strängsre fängelse. Natten mellan den 5 och 6 oktober trängde han ur sin cell in i en uppsyningsmans rum, och bemiäktigade sig dennes uniform och sabel samt nyckeln till kyrkan, som låg i midten af byggnaden. Afsigten var att gömma sig och sedan rymma i denna förklädnad, efter att ha satt eld på cellfängelset. Men upnsyningsmannen återkom i samma ögonblick som Schwäble skulle lemna tummet, och alarmerade den öfriga vakthafvande personalen. Sahwäble ilade med sabeln i handen genom en lång korridor till kyrkan, klättrade uppför en hög stege, som ledde till tornets galleri, och befann sig sålunda i det fria och till en höjd, hvarifrån han kunde öfverskåda hela nejden. För att förekomma all förföljelse hade han slagit dörren till tornluckan i lås efter sig. Då han såg, att man icke destomindre gjorde anstalter till att komma upp uti tornet, och att soldaterna kommo i rörelse, började Schwible från sin höga ståndpunkt bombardera taken och fönstren i byggnaden med stora tegelstenar. Soldaterna sköto etter honom, men utan att träffa, emedan han stod skyddad af den framskjutande toromuren. Sedan denna strid varat ungefär en timmas tid, slog plötsligen en tjock rök och kort derefter lågorna fram ur kyrktaket, hvarunder just låg gömd en stor mängd timmer. All släckning var förgäfves. Brandkåren arbetado med största ansträngning från kl. 2 om natten, men omkring kl. 4 rasade hela kyrkan och mellanbyggnaden. Fångarne hade blifvit förda till källarvåningen, der de bevakades af ett kompani soldater. Hvad hade det emellertid blifvit af Schwäble? Hade han omkommit i lågorna eller räddat sig genom flykten? Som man noga undersökt alla fängelsets lokaler, och det var afgjordt, att brottslingen ännu ett par minuter innan tornet rasade, blifvit sedd på galleriet, antog man, att han måste ligga begrafven under ruinerna. Men alla efterforskoingar voro fruktlösa. Först den 6 vid middagstiden varseblef en af fångarue, som höll på att bortskaffa gruset, att Sehwäble hade gömt sig på den speta af tornmuren, som blifvit stående. Nu kommenderades folk uppför en stege för att fånga brottslingen. Men blott en af straffångarne hade mod att gifva sig i strid med Schwäble. Han kom lyckligt upp på muren, och nu följde en fasaväckande brottning mellan de tvenne fångarne, som beggo hade en herkulisk kroppsstyrka, tilldess Schwäble, utmattad af nattens ansträngningar, lät rycka sabeln från sig, med hvilken motståndaren gaf honom ett dugtigt slag i hufvudet. Samtidigt kommo tvenne soldater uppför stegar, och fastän Schwäble ännu försvarade sig som ett lejon, lyckades man dock omsider få bugt med honom, Men i sista stunden slet han sig åter lös och störtade hufvudstupa öfver taket ned i den rykande grushögen. Här fanns han sedermera, blödande och betäckt med brandsår. Kl. 6 på aftonen dog han, efter att ha aflagt fullständig bekännelse om mord