Dagens Nyheter – 17 oktober 1871, sida 1

— Framåt! upprepade Armand Louis och Renaud, Den förtviflade borgmästaren, som följt efter herr Falkenberg, varseblef nu Magnus, hyilken svängde Baliverne öfver sitt hufvud. — Ack, hvarför lyssnade jag icke till era varningar! sade han. — Nu är det inte längre tid till att gråta. Framåt och låtom oss begagna våra värjor, svarade den gamle soldaten. Det var de wallonska regementena som inryckte i staden, efter att ha planterat den kejserliga fanan på Neustadts vallar. De anfördes af grefve Pappenheim. Under tiden anföll Johån v. Werthi spetsen för de baierska regementena den andra sidan af Magdeburg. Anfallet utfördes med lika mycken raskhet som skicklighet. Efter ettlåtsadt återtåg hade de kejserliga kommit tillbaka med blixtens hastighet. Den gamle grefve Tilly hade sjelf uppgjort planen, och gick denma ut just på hvad Magnus hade anat. Utförandet hade generalen anförtrott åt sina bästa härförare och sina bästa trupper. Nästan utan att behöfva stanna ett enda ögonblick inträngde wallonerna i hjertat af Magdeburg, der de mötte herr Falkenberg och svenskarne. Uppmuntrade genom sin befölhafvares och de två fransmännens föredöme lyckades svenskarne, till hvilka några borgare slöto sig, kasta do wallonska regementena tillbaka mot